Kunde aldrig tro att jag skulle må så här, men jag är.. glad.
Efter en kram från mamma och även en fäld tår eller två (lite magnus weideskog på det med) så mår jag hur bra som helst.
Jag ler fast jag kanske egentligen inte borde det, men på något sätt så lägger jag det bakom mig och struntar i det.
Nu vet jag inte vad som händer men det är sommar och jag ska inte tänka på sånt som gör mig ledsen utan umgås med dom jag tycker om och strunta i allt annat.